KONST︎︎︎

---

Konstnärliga avsmyckningar av Norra Djurgårdsstaden

Drama kring hållbar utveckling i fem akter
2019 - 2022


Konstnärliga avsmyckningar av Norra Djurgårdsstaden är ett undersökande konstprogram kring hållbar utveckling i fem akter, där varje akt tillägnas ett klassiskt element. Hur relaterar vi idag till jord, eld, luft, vatten och eter? Programmet undersöker samtida praktiker som görs med hållbarhet som förevändning, och skapar utrymme för offentliga samtal om mänsklighetens situation och klimatkrisen.

Under Konstnärliga avsmyckningar av Norra Djurgårdsstaden bjuds konstnärer in för att i samarbete med allmänheten, forskare, experter, boende och samhällsplanerare skapa nya verk som tar sig an frågor om hållbar utveckling. Byggandet av Norra Djurgårdsstaden har vunnit internationella priser för sin innovativa hållbara stadsutveckling och klassas som en sk global modell av C40 gruppen. Men hur påverkas kriterierna för ekologisk hållbarhet av ekonomiska intressen och kan utveckling också ses som hållbart från ett kulturellt och socioekonomiskt perspektiv?

Konstprogrammet synar de faktorer som påverkar hur hållbar utveckling förstås och tillämpas: vem kan bygga staden och vem kan bo där? Ambitionen är att framställa ett nytt, vidare synsätt gällande hållbar utveckling, och reflektera kritiskt kring det människocentrerade synsättet att det finns en given rätt och prioritet att använda jordens resurser.

Titeln “Konstnärliga avsmyckningar…” är en kommentar på konstnärens roll i stadsbyggnadsprojekt, där enprocentsregeln föreskriver att en andel av produktionskostnaden för offentliga byggnader ska gå till offentlig konst. När enprocentsregeln introducerades kallades dessa uppdrag “konstnärlig utsmyckning”, och reformen associerades med folkhemstanken och en målsättning att stödja demokratisk tillgång till konst. Vår titel Konstnärliga avsmyckningar refererar istället till beställningsverk från konstnärer som tar steget in i utvecklingsprocesser och klär av hur staden formas om, och hur i sin tur staden påverkar och formar om de som bor där.

Det omfattande programmet pågår 2019-2022 och tar formen av ett drama, där utveckling är scenen på vilken samhällets framtid spelas upp. Drama om hållbar stadsutveckling öppnar med ridåmotivet i den dialogbaserade visuella form som den grafiska designern Benedetta Crippa skapat. Där finns bland annat en mikrosida där dramastrukturen presenteras som en teateraffisch. Programmet följer en cirkulär resa genom akter som var och en influerats av tolkningar av de klassiska elementen – jord, eld, luft, vatten och eter – där varje akt inkluderar ett beställningsverk, en stadsvandringsmaraton och en utomhusmarknad för idéer. I omloppsbana runt programmet finns också en oberoende tidning, Stockholmstidningen, som agerar dramats rollista. Sammantaget leker dramaformatet med att illustrera, och samtidigt delta i, hur kulturella narrativ finns närvarande och påverkar vår upplevelse av världen, och därigenom hur vi tolkar och agerar i den, vare sig det gäller kulturvärlden eller andra sektorer som använder dessa praktiker.

För de konstnärliga avsmyckningarna - varje akts centrala beställningsverk - bjuds en konstnär in att göra ett konstverk utifrån sin egen praktik och intressen i relation till stadsdelsutvecklingen som pågår i NDS. Till sin hjälp har konstnären fått en uppdragsbeskrivning, tillgång till projektgruppen på stadsbyggnadskontoret, en specialskriven bakgrundsrapport om NDS av Josefin Wangel Weithz, och därtill annat material om stadsdelsutvecklingen som efterfrågas för konstnärens egna forskning. Varje konstnär har fått uppdraget att tänka kring Norra Djurgårdsstaden som scen för stadens tankar om utveckling och föra fram, svara gentemot och tematiskt utveckla en av de fem klassiska elementen.

Power Walks är ett återkommande stadsvandringsmaraton genom Norra Djurgårdsstaden. Varje stadsvandring utgör en enskild kartläggning av hur utvecklingen i området kan tolkas, ledda av specialister i en enorm bredd av fält, inklusive människans avfallscykler, astronomi, bilmotorer och körsång. Om man istället ser på det som en enhet bildar Power Walks en stafettprocess med repetitiva och ständigt fördjupande undersökningar kring det här exemplet på hållbar utveckling, som för till ytan variationen av skalor, material, tidsspann och former som utvecklingen manifesterar sig som och genom.

I dagens samhälle kanske Marknaden målar upp en bild av shopping, börsen eller mer generellt de delar av samhället som har med finanskapital, konsumtion och handel med naturtillgångar att göra. Men en gång i tiden var marknadsplatsen en agora som utgjorde kärnan i stadslivets utveckling. Mellan riksdagen, slottet, operan och en av Stockholms äldsta handelsgator lät vi formatet av en torgmarknad tas över i en dialogfestival där en kör av röster utbytte sina olika kunskaper om utveckling.

Konstnärliga avsmyckningar av Norra Djurgårdsstaden är curaterad av Stella d’Ailly och Holly Keasey, koordinerad av Henrisk Schmidt och kommunicerad av Johan Palme (Akt II-V) och Tove Nilson (Akt I). Grafisk form är gjord av Studio Benedetta Crippa. Mossutställningar vill tacka Kulturrådet, Postkodsstiftelsen, Stockholm stad, Nordisk kulturfond, ARQ, Östermalms stadsdelsförvaltning, Stadsmuseet och Medeltidsmuseet. Programmet är gjort i samarbete med Statens konstråd. Verkstäderna Källan och Three sisters av Holly Keasey och Under tallarna görs med stöd av Kulturbryggan. Vi vill tacka alla tjänstemän från stadsutvecklings och exploateringskontoret i Stockholm för att de så generöst delat med sig av sin kunskap och sina  stadsutvecklingsprocesser med oss.

Akt IV: Luft

4 december 2020

Scenen vi stiger upp på är Konstnärliga avsmyckningar av Norra Djurgårdsstaden, ett drama om hållbar stadsutveckling i fem akter.

Luft. Tyngd av viskningar

Scen I: How is the City Speaking Now? 
Scen II: Power Walks
Scen III: Seaport Vision 2035
Scen IV: Environmental Justice Questions

Cries of Stockholm. Bild: Harun Morrison

Det mörker som omgärdar 2020 dras in mot oss. Vetskapen om att det kommer nya begynnelser kryper allt närmare, men hotet om att mörkret kan kvarstå väger tungt mot oss. Tunga vikter som håller och formar vår resa, och pressar det som kommer tillbaka in i det som varit, ibland med tvingande kraft. Fast den kraften inte är direkt kännbar, som luft, är dess inflytande för nära, för konstant, för essentiell för att kunna röra vid utan att först ha rört vid oss själva. Trots det är i luften som mänsklighetens fantasi har nått sina högsta höjder. Den blommar ut in ett lätt ljus som lyser vägen ner till marken.

I vindarna som sveper marken vi söker höjs röster. Röster som talar om stjärnor som står emot mörkret, och för med sig lugnat hopp som när fågelsången bryter igenom gryningens tystnad. Röster som berättar sanningar om den utlovade rena luften som istället redan har sålts. Och röster som kräver att att deras osynlighet ska höras så som alla röster delas – fast jordens lungor redan är brända.


Förstudie till "Kraftværk" av Gåafstand

Scen I: How is the City Speaking Now?

4 december 2020, Värtaterminalen


Hanna Tuulikki, Singing at dawn, Finland 2019. Foto: Pete Smith

Konstnären hör utvecklingen

Som en del av Luftakten har Mossutställningar beställt en konstnärlig avsmyckning av den Londonbaserade konstnären Harun Morrison. Morrison är välkänd för sina samarbeten med Helen Walker under namnet They Are Here. Många av deras verk kan läsas som en serie kontextspecifika spel. Ingången, inbjudan eller deltagande kan vara lika viktiga som spelets sammanhang och struktur. Genom dessa spel försöker de skapa efemära system och tillfälliga mikrogrupperingar som erbjuder ett alternativt sätt att ta sig an situationer, historia eller ideologi. I sin självständiga praktik undersöker Harun liknande ämnen, och ställer frågor kring ideologier som påverkar relationell dynamik i samhället.

På fredagen 4 december öppnade installationen How is the City Speaking Now? i Mossutställningars monter i Gärdesgången, tunnelbanestation Gärdet. Passagen ligger närmast Värtahamnen och är vanligtvis full av passagerare på resa mot Finland eller Östeuropa på andra sidan Östersjön.

How is the City Speaking Now? består av tre delar: ett 12 minuter långt ljudverk med manipulerade fältinspelningar från olika luftsystem runt om i staden, en vinyltext i ett skräddarsytt typsnitt utvecklat i samarbete med Rose Nordin. Och två loopande videoverk. Den ena videon sammanställer olika fasta bilder av hamnen, inspelade i november 2020, en period av påtvingad stillhet på grund av Covid-19. Den andra videon är en virtuell modell av konstnärens kanalbåt Zoar, som roterar i en odefinierad icke-rymd. Den dockade färjan, det illustrerade kryssningsfartyget och fastighetsutvecklarnas spekulativa teckningar, träbåten på lekplatsen och den digitaliserade husbåten skapar tillsammans ett återkommande motiv av en farkost som inte rör sig.

Cries of Stockholm består av ett ljudkollage som omtolkar kompositören Luciano Berios tolv minuter långa stycke Cries of London från 1976. Det här verket sätter även utommänskliga röster i spel, inklusive den offentliga sfärens automatiserade röster och miljökontrollsteknologi. Där Berios “rop” orkestrerats och sjungits av en kör manipulerar det här verket konstnärens egna fält- och röstinspelningar. Verket kommer utvecklas vidare framöver.

Scen II: Power Walks

4 december 2020, Stockholm

Facebook︎︎︎


Marie-Louise Richards ger presentationen (Black) Power Walk


Anders Båth ger ett Power Walk om skogen. Foto: Thomas Eriksson

Astronomen, historikern, aktivisten, policyförfattaren, konstnären och deras likar vandrar, en efter en, och ritar upp utvecklingens djup

Fjärde december tar vi klivet ut på den sista delsträckan i vår serie stadsvandringsmaraton, denna gång i samband med Statens konstråds konferens om initiativet Lokala konstprojekt︎︎︎ som gjort tolv självinitierade konstprojekt möjligt, däribland Konstnärliga avsmyckningar av Norra Djurgårdsstadens fem akter.

Nya förutsättningar har legat i luften, och med de begränsande direktiv som kommit från regeringen kring allmänna samlingar tar vi vårt stadsvandringsmaraton med osynliga vågor från Norra Djurgårdsstadens gator och vattendrag rakt in i era vardagsrum.

Från den tidiga gryningen till den sena kvällen följer vi utvalda guider genom ängens stjärnhimmel, byggnader täckta med vindkraftspäls, kolonialismens mönster i staden och genom en snårskog av maktens byråkratiska avgasstrukturer. Vi hör en sångkör av fåglar och människor, lyssnar på hamnens omänskliga röster och får återse Loulou Cherinets omtalade rullande panorama Wild Beyond︎︎︎ i sin helhet.

Tillsammans ser vi och diskuterar stadsvandringarna, samtalen och ljudkonsten på Facebook︎︎︎, Youtube︎︎︎ och på vår hemsida. Både allmänheten och konferensdeltagare är välkomna att titta, chatta och ställa frågor under en hel dags sändningar.

Gåafstand (Nis Rømer och Pia Rönicke), konstnärer, "Kraftværk"

Kraftværk är en karta över en virtuell stadsvandring kring Värtaverket. Kartan kopplar ihop energiprocessen som får kraftverket att funger med energiskapandets källor, hur det utvinns, används och förändras. Från kraftverket i Hjorthagen dras linjer till kapitaliserade skogar och plantager världen över, i Sverige, i Baltikum, till och med i Amazonas. Över dessa linjer reser träet för att bli värme och ljus i staden Stockholm. Men om man vänder kartan blir det istället länkar till en annan vision av vad energi kan vara, och hur kraftverket kan röra sig på ett nytt sätt. Kartan hämtades ut före visningen vid Hjorthagens tunnelbanestation.

Eric Stempels, astronom

Vad vet vi om andra planeters atmosfärer? Planeter är riktigt små jämfört med stjärnor, och speciellt utmaningen att studera exoplaneter, som är planeter som kretsar kring en annan stjärna än solen, är stor. Med de senaste astronomiska teleskopen och instrumenten väntas astronomerna inom några år för första gången kunna bestämma sammansättningen av atmosfären på jordliknande exoplaneter. I dessa studier är vår kunskap om vår egen atmosfär avgörande.


Hanna Tuulikki, konstnär, "Little Drum Wood"

Den finsk-brittiska konstnären Hanna Tuulikki tar oss med på en ljudresa in i fåglarnas värld i verket Little Drum Wood. Hon framför en ordlös improvisation baserad på de musikaliska mönstren hos fyra sångfåglar: blåmes, talgoxe, taltrast och gärdsmyg. I denna åkallan till våren utforskar konstnären vad det innebär att bliva-med-fågel. Ljudinspelning av Pete Smith, redigering av Hanna Tuulikki.

Anders Båth och Irene Lehrner, ingenjörer och forskare

Hur påverkar människans användning av skogen och jorden klimatet? Marken vi står på, och det som växer här, är en del av kolets kretslopp och därmed också med och påverkar klimatet. Träden tar upp koldioxid i luften och omvandlar en del av det till biomassa. Träden växer, hela trädet, från rötterna till bladen. En del av det som faller ner från träden bildar mull på marken. Vi människor påverkar i vilken omfattning det här bundna kolet förblir bundet och hur mycket som går tillbaka till luften som koldioxid. Hur vi använder marken och sköter våra skogar har stor betydelse.⠀

Herman Persson, arkitekt

Vad innebär "estetisk hållbarhet"? Herman Persson, tidigare designchef hos Oscar Properties, berättar om projektet 79&Park och vad en arkitekt kan göra för att motverka att viktiga långsiktiga värden går förlorade i byggprocesser. Hör om tankarna bakom 79&Park och hur arkitekturen samspelar med platsens unika förutsättningar i direkt anslutning till Gärdet och Nationalstadsparken. Projektet hade från start en tydlig intention att fungera som en förlängning av parkmiljön runt arkitekturen. I föreläsningen kommer Herman bland annat gå igenom vilka arkitektoniska verktyg som användes för att åstadkomma en byggnad som ansluter och omsluts av naturliga element såsom luft.

Marie-Louise Richards, arkitekt

Den strukturella rasismen är en del av den dagliga luften som vi andas, ständigt närvarande, men ofta ganska osynlig för oss. Sveriges koloniala arv och samtida effekter av rasism är blinda fläckar. Finns det kopplingar kring blindheten för historien – och blindheten för rasismens effekter i samhället och den byggda miljön? Med utgångspunkt från Banankompaniet i Stockholms Frihamn erbjuds en (Black) Power Walk som en reflektion kring Sveriges koloniala arv och samtida frågor kring segregation och rasism och dess osynlighet, med arkitekten och forskaren Marie-Louise Richards.

Rahel Belatchew, arkitekt och Carl Schlyter, Greenpeace

Dagens byggvärld är ofta ganska fyrkantigt handfallen inför klimatkrisens utmaningar. Hur kan man tänka utanför ramarna? Vad innebär kreativitet i arkitekturen – och i politiken? Vi möter Rahel Belatchew, arkitekten som skapade stor uppmärksamhet med projektet Strawscraper, ett förslag om att Söder torn vid Medborgarplatsen i Stockholm ska byggas ut med ett stort antal tunna spröt som med piezoelektrisk teknik producera elektricitet enbart via små rörelser som genereras av vinden. Med henne är Carl Schlyter, mångårig politiker som numera är chef för klimataktivism på Greenpeace. Vad kan samtalet mellan dem berätta om hur vi kan förändra framtiden?

Helena Friberg Ruge, boende Hjorthagen

Hjorthagsbon Helena Friberg Ruge berättar om hur viktig naturen är i hennes och stadens liv. När björken utanför hennes lägenhet fälldes fylldes hon av djup sorg. Hur kan vi se träden som våra vänner? Om naturen som andrum, lekplats och fritidsaktivitet, och hur vi behöver våra skogspartier också som buffert mot trafik och industri.

Loulou Cherinet, konstnär, "En hermetiskt tillsluten fiktion"

Disciplin utgör grunden för den gestaltade livsmiljön. De grönskande gårdar vi promenerar i är reglerade territorium som styr vårt beteende i önskad riktning. Genom ett överflöd av omsorg tycks de hela tiden föreslå var vi ska gå, vad vi kan göra och hur vi bör relatera till en miljö i vilken naturen är iscensatt för att leverera ekosystemtjänster. I denna reflektion kring verket Wild Beyond, ett 36 meter och 49 minuter långt rörligt panorama över några innergårdar utefter Husarviken i Norra Djurgårdsstaden frågar sig konstnären Loulou Cherinet om denna slags omslutande stadsbyggnad är det nya normala.

Michael Erman, Utredningssekreterare

En vandring genom den byråkratiska dimman. Vilka regler finns egentligen så att stadens invånare garanterat kan andas bra luft? Varifrån kommer alla bestämmelser och gränsvärden? Hur måste stadsplaneringen ta hand om luftens byråkratiska bestämmelser? Miljökvalitetsmålet ”Ren luft” är ett exempel på ett politiskt förankrat, byråkratiskt mål som styr hur det planeringen och driften av en ny stadsdel utformas.

Harun Morrison, konstnär, ur "How is the City Speaking Now?"

Den här videon är ett utsnitt ur en installation i Mossutställningars monter i Gärdesgången, tunnelbanestation Gärdet, en av de närmaste stationerna till Värtahamnen. Det är en sammanställning av olika stationära bilder från hamnen och dess närområde, filmad under November 2020, en period då man tvingats ta paus på grund av Covid-19. Ljudet, i samarbete med AJA, bearbetar om och förvränger fältinspelningar av olika luftsystem, från början inspelade i Stockholm parallellt med filmen.




Scen III: Seaport 2035

Seaport 2035 är en online-spekulativ ”närframtidsfiktion” som utspelar sig i Norra Djurgårdsstaden i Stockholm.  Seaport 2035 är Harun Morrisons konstnärliga avsmyckning av den nya stadsdelen inspirerad av de visionsdokument som stadens politiker och tjänstemän tagit fram i samarbete med PR-firmor eller interna kommunikatörer. Såsom Agenda 2030 som staden författat som stöd för det hållbarhetsarbetet med stadsdelsutvecklingarna som pågår. Ur dessa fiktioner är text och bild utformade utifrån en optimism som saknar friktion. För Seaport 2035 beställer konstnären Harun Morrison verk av författare, konstnärer, skribenter att i skrift fantisera om vad det är att gå ner en gata som inte finns, träffa en granne som ännu ej flyttat in eller plantera ett frö i en trädgård som ännu ej planerats. 

Hur kan vi börja föreställa oss mikropolitiken och vardagslivet för framtida invånare, de mellanmänskliga relationerna mellan de bofasta och de icke-bofasta, de som är anställda för att underhålla området men som aldrig skulle kunna bo där till exempel? Vilka är texturerna som spekulativ fiktion kan utforska mellan pixlarna, bortom upplösningen av renderingen?



Scen IV: Environmental Justice Questions (2023 - pågående)
Organiserat och redigerat av Harun Morrison.

Environmental Justice Questions är en växande samling kort med frågor för diskussion och debatt. Harun har bjudit in olika personer, inklusive konstnärer, forskare, aktivister, författare, teoretiker, arkitekter, odlare, naturhistoriker och trädgårdsmästare, att föreslå frågor relaterade till miljörättvisa. Olika versioner av kortspel kommer att ha olika bidragsgivare och formgivare. Design: Cody Lee Barbour. Teckningar av Olivia Abächerli.

Environmental Justice Questions är gjort på beställning av Mossutställningar som i en tid då vi inte hade finansiella muskler att skapa en till utomhusmarknad tänkte på kortleken som ett sätt att ha en diskussionsfestival i fickan att dela med bekanta och främlingar.

Harun Morrison har fått  ytterligare stöd från V&A Dundee och APAP-nätverket för att realisera den första utgåvan av kortleken.

Frågeställare i denna version inkluderar:

Kat Cotta, Naho Matsuda, Rosalie Schweiker, Stella d'Ailly, Jane Trowell, Harun Morrison, Danika J. L Thomas, Graham Burnett, Holly Keasey, Vishal Parekh, Maymana Arefin, Anahi Saravia Herrera, Jessica Emal, Åsa Össbo, Eva Sajovic, Owen Griffiths, Yasmine Ostendorf, Evie Muir, Andrea Ku, Fatima Alalaiwat, Andrea Ku, Mark Godber, Wood Roberdeau, Jared Gradinger, Jack Hannam, Chris Fremantle, Ireen van Dolderen, Rowan Lear, Taey Iohe, Felicitas Zeeden, Sandra Man, Siriol Joyner, Marjet Zwaans, Lisa Stewart, Liz Rosenfeld, Nazakat Azimli, Sophie J Williamson, Inês Neto dos Santos, Olga Grotova, Manon Awst, Ashley Edwards, Satpreet Kahlon, Luiza Prado O Martins, Gayatri Kodikal, Ayumi Paul, Elisabeth Del Prete, Phoebe Davies, Joseph M. Pierce, Ada M. Patterson, Kajsa Sahlin, Rauna Kuokkanen, Max Troell, Luja von Köckritz, Angela YT Chan, Melissa Barton, Rachel Pimm, Kate McIntosh, Oliver Ressler, The Mycological Twist, Jasmine Roha Wakefield, Niamh Riordan, Mary Jane Edwards, Maxwell Ayamba, Katy Beinart, Rahima Gambo, Mona Vatamanu & Florin Tudor, Rima Sonigara, Graham Harwood, Mandus Ridefelt, Jonas Staal, Adelita Husni-Bey.

Konstnärliga avsmyckningar av Norra Djurgårdsstaden leds konstnärligt av Stella d’Ailly och Holly Keasey. Grafisk design för Luftakten av Studio Benedetta Crippa. Programmet är gjort med stöd av Statens konstråd, Stockholms stad, ARQ, Stadsmuseet och Nordisk kulturfond.